Emme.

Fäni ska till Thailand den 3 mars. Till Thailand! Då är det väl typ 27 plus där. Själv ska jag till Jokkmokk på lördag. Till Jokkmokk! Över dagen. Det är 22 minusgrader där. Vi ska dricka varm choklad och se ett renrace. Köpa en jävla kniv och sno en same. Herre min Je. Vi ä la enna riktiga tjommar vi.

Sänlän kom till P-Yo i gårkväll. Gick till mig efter träning med Minna, såg film, flummade och däckväcksäck. Sanna var helt galen i sömnen. Hon letade efter en påse och rev sig själv i ansiktet. Jag drömde mardrömmar om att jag var på ett stort vattenland där jag blev jagad av en björn och ett lejon samtidigt som jag skulle skydda mina lillkusiner Fanny och Frida från dessa otäcka varelser samtidgt som det var jättebranta vattenfall vi åkte i och samtidigt som vi åkt färdigt ett vattenfall och jag såg lejonet närma sig förvandlades Frida till en tiger och fastnade med sina decimeterlånga klor i mina ben som jag fick dra ut som värsta pålarna som lämnade stor hål i benen efter sig som inte blödde utan bara kändes helt tomma sedan vaknade jag av att jag föll nedför ett nytt vattenfall. PUH! Vad betyder den drömmen? Egentligen?

I dag har vi haft föreläsning med Agneta Bernárdzon från Uppdrag granskning. Hon visade bland annat det där vidriga grävet om Svenska kyrkan och hur man vid vissa (jävligt många) gravsättningar mosar hela kistan med en grävskopa innan man fyller igen graven med jord. Kistorna går alltså sönder, locket krossas, sidorna av kistan spricker upp och den avlidne syns. Det finns även metoder där graven fylls med vatten, för att jorden ska bli så tung att kistan spräcks. Detta för att man ska kunna packa jorden bättre och för att undvika att man måste bättra på jorden efter ett tag. Alltså endast av lathet. Det högg till i mig när det konstaterades att det sker på typ minst en kyrkogård per län i Sverige. I bland förstår jag bara inte. Det finns inte bara finns EN jävel i Sverige som tyckt att det har varit ett helt okej sätt att begrava en människa på, utan massa jävlar. Någon sade till och med att det inte alls var ett ovärdigt sätt att bli begraven på, utan tvärtom, ett värdig sätt. Det ger mig kalla kårar.


Nu ska jag "plugga".