Emme.

I går var grymt! Jag och Cäm tog halv sju-tåget in och skulle möta upp de andra. Vi kom in i Kungsan precis när de började släppa in och vi hamnade längst fram när Bengtzing sjöng, ändå skulle vi promt fortsätta att leta upp gänget. Vi plockade upp Ellen och David (Piteå i Stockholm) vid T-centralen och nu pressade vi oss genom folkmassorna. Det var heeelt omöjligt och till slut gav vi upp och ställde oss bakom hela skiten. Efter ett tag kom Emil och sedan också Mary och Fanny. Vi fick bättre platser i halvlek och nu såg jag i alla fall delar av skärmen :)





Jag fick ett väldigt tråkigt samtal då vi precis klivit av tåget. Det brann ju som satan i går i flera delar av Sverige. Kan det inte bara börja ösregna? Jag blev helt förstörd, visste inte vad jag skulle göra eller säga... Vad säger man i ett sådant läge?



Resten av veckan blir jobb, jobb, jobb och antagligen Pitefesten i Rålis med Ellen och David på lördag. Om jag inte stänger...