Emme.

I kväll tog jag en sväng förbi Oxenstierna i alla fall. Sofie hade hejdå-middag och för några vankades det utgång. Jag tänkte att jag skulle säga hejdå till de jag vet att jag inte hinner träffa i morgon. Men jag vill fan inte säga hejdå. Jag vill inte åka! Jag har så underbart roligt här hemma och jag vill inte lämna er.

Det är himlans svårt för mig att säga hejdå. Jag vill undvika det så länge det går. Skickade ett SMS till Sanna och bad henne peppa mig till Piteå. Hon svarade att förr eller senare kommer alla mina vänner lämna den stad vi växt upp i tillsammans, och GUUUD vad sorligt det lät.

Jag tror inte att man kan hitta ett bättre kompisgäng än det vi har. Vi är hur många som helst och vi gör sååå mycket roligt tillsammans. Verkligen, det finns inget bättre gäng!

Jag undrar om man kan hålla ihop hela livet? Det tycker jag att vi ska göra. Jag kan inte tänka mig annat. Ska vi?