Emme.

Är det inte lite galet, att man kan bli så himla bra vänner på mindre än ett år? Det känns som vi varit vänner hela livet. Jag känner henne utan och innan. Jag vet nästan alltid vad hon tänker och vad hon vill. Vi skrattar åt samma saker, vi gråter åt samma saker och vi tänker på samma sätt. När vi var små fick vi inte äta frosties till frukost eftersom att det var dåligt för tänderna. Eller om det var kalaspuffar? Vi var på Koh Pangnan samtidigt. Vi blir röda i ansiktet när vi redovisar. Våra föräldrar och våra bröder (som fyller år i början av september båda två) är lika gamla. Listan kan göras lång. Om Sanna var en man, skulle vi vara gifta nu.

I dag har vi haft en föreläsning om uppläggningen av en företagsplan och en annan med skatteverket. Alltså fy vad triiiisty det är med moms och skatt och skattesedlar och fy vad jag inte hänger med. Jag vill bara låta pappa fylla i min skatteanmälan så jag slipper :) Men nä. På söndag ska vi arbeta upp vår företagsplan. Vårt mål är att omsätta en miljon år 2010. Fast fan, då ljög ju jag när jag förnyade bostadsbidraget förra veckan.
 

Haha, Annika köpte en present till mig när hon var i Luleå i dag. Cleo. Han är en fisk som sjunker. Så himla sött, tack Anniee! :)

Det är en fluga på min skärm. Den är sådär äckligt slö som flugor är när de egentligen ska vara döda för säsongen. Men den här flugan är inte död. Äckliga fluga.

P.S Pratade med Sanna nu. Såhär var det:
Vi fick äta kalaspuffar när vi var små, men inte frosties. Bara vid vissa tillfällen.