Emme.

KLAR! Puh. Det har tydligen varit kaos i min lägenhet medan jag packat och städat och skrivit lappar till Annika och gjort rent hos Louie och skrubbat och... Ja. Sanna satt med sin dator i knät och såg film. Jag strök strumpor. Plötsligt hörde jag vääärldens mest arga vrål. Tydligen så krashade Sannas dator. En enda fil på datorn hade hon låtit bli att spara på den externa hårddisken och det var slutuppgiften som var helt klar och redo för inlämning efter en hel dags slit. Jag försökte lugna henne med att den säkert låg kvar på disken, men nää.

"Datorn har gjort såhär förut, exakt samma blåa ruta dök upp, då försvann ALLTING! ALLTING EMME! Jag lovar, den är borta! Neeeeeeej, den gjorde EXAKT såhär, och då var ALLT borta! Min uppgift är borta, jag lovar! Exakt såhär. BORTA, ALLT ÄR BORTA!"

Självklart var ingenting borta (Sanna, erkänn att jag alltid har rätt) och vi löste problemet med hjälp av inget USB men ett kameraminne och en kamera utan batterier. Sedan fick jag ett infall och skurade hela köket. När jag började dra i dammsugaren sa Sanna att jag skulle lägga ner, klockan var faktiskt mycket, och då lade jag ner. Men visst är det lite galet? Jag kan tycka att det är hela underbart att städa. Det är därför jag har förfest rätt ofta, för att få städa dagen efter. Verkligen putsa varje litet hörn. Det är dröm.


Mamma, jag önskar thaimat till middag i morgon! Typ padthai!