Magiskt och aldrig tragiskt.

Det är helt stilla. Jag och Sanna gick hit vid 10 för att påbörja slutuppgiften i medieteori. Det är nästan magiskt. Lunchrushen är över och jag sitter ensam på övervåningen och tittar ut över Kåren. Hör Lenin där nere. Hör Jocke där nere. Jag gör mig en te med mjölk och honung och äter upp resterna av grönsakspajen jag beställde till lunch. Den smakar lite diskmedel. Ska snart fortsätta skriva. Snart. Ska bara läsa bloggar först...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0