Emme.

I morse tog jag mig lite sovmorgon, ställde väckarn på halv tio men vaknade sju=en hel morgon med lite egentid vilket jag verkligen behövde för att lugna ned mig. Tog ett varmt (läs: riktigt jävla kokhett) bad, lagade brakfrukosten a la knäckemacka med ägg, tomat & keso, yoghurt, banan och apelsinjuice och skickade viktiga mail. Vid halv tolv knatade jag och Sanna i väg till sjukhuset för att lämna blodprover. Mycket information och många frågor. Enligt min kära far har jag 0+, ("om du nu är min dotter..."), vilket förklarar varför jag alltid är så glad och positiv, hehe.

Efter tömningen av det röda gick vi till Kåren, åt en sen lunch, hängde med Isa & Tina och pluggade. Jag gick hem halv fem och bytte till träningskläder och knatade ned på stan igen. 90 minuters spinning och core :) Känns bra i benen och magen. Hela vägen tillbaka till Ankars hade jag världens bästa mami i luren och hon lugnade ned mitt stress-jag.

Men alltså seriöst hörrni, hur kallt är det inte ute?! Och inne! Termometern står på 27,3 minusgrader och jag har gått fram och tillbaka till stan två gånger i dag. Efter en halvtimmes promenad är man inte kall längre eftersom det svider så mycket i låren att det inte känns att man har ett par ben. Jag har ju helt tappat det här med termobrallor, långkallingar räcker ju inte på långa vägar!


Nu ska jag sussa natten.