Emme.

I morgon ska jag möta Sänilän vid T-centan. Vi ska sätta oss i kulturhuset och gnugga våra pluggmuskler. Jag är inte alls supertaggad, inte alls. Jag vill bara tjöta. För Herre min Je, vi har bara pratat i telefon en endaste gång under lovet. EN GÅNG. Vi som typ bor med varandra 24/7 i vanliga fall. I vardagen. Vill jag tillbaka till vardagen? Som det känns just nu: BIG NO NO (det skulle vara för att få bo med Sänilän igen då)... Och kanske för att få träffa alla andra underbara Pitebor. Och för den friska norrlandsluften. Och liiiitelitepyttegrann är jag faktiskt förväntansfull över att börja de nya kurserna. Speciellt juridiken i Luleå. Men bara lite, och det erkänner jag bara under täcket i garderoben ;) För där är jag så ofta. I garderoben alltså, inte Luleå.

Annars har jag varit bakis. Umgåtts med mina underbara älskade. Teglat. Dansat gärnet. Jobbat, igår 7-17. D-Fanny hittade en fisk på golvet i personalrummet, då dog jag av skratt och var tvungen att gå hem. Hämtade förfriskade vuxna (jag kan faktiskt säga så då jag ännu anser mig själv vara icke-vuxen, mamma säger faktiskt att jag fortfarande är hennes lilla flicka) efter en dygnskryssning.

I dag har jag sagt hejdå till världens bästa Camilla eftersom att hon och Emil drar till Guadeloupe i morgon. Hemskt att säga hejdå, jag blir mer och mer blödig för varje gång. Men lite glad är jag, eftersom att de lovade att sola lite åt mig och köpa med sig en present hem :)


Bye byee C, ses i Umeå! :)